Både skratt och tårar när Ann-Britt och panelen pratade om sin livslust

Inför ett knappt hundratal personer var det Bengt Johansson och Bror Erik Ekegren som svarade för uppvärmningen med först Gösta Linderholm och sen ”Har du kvar din röda cykel”, innan Bengt Martinsson hälsade välkommen med att kort berätta om varför kvällen fått namnet Livslust och Ulla-Britt Hanssons betydelse för cancervården, kvinnan som grundade Cancerstiftelsen i Kronobergs län.

Per Brolléus tog över med en högst ovanlig betraktelse som inledning. Jag har väl ingen relation till cancer var hans första reaktion men vid närmare eftertanke, ja, sen kom en uppräkning av släkt, vänner, arbetskamrater och raskt hade Per räknat upp ett hundratal personer i sin omgivning som direkt eller indirekt hade cancer som gäst i sin vardag.

De hittade en "plopp"

"För nästa exakt sju månader sedan låg jag på operationsbordet", inledde sedan kvällens huvudperson Ann-Britt Ryd Pettersson. SVT-journalist på Aktuellt dagen innan hemkommen från rapporteringen från valet i USA. I närmare 30 år har hon burit på ledsjukdomen Reiters syndrom och hon trodde kanske att det var den som spökade när hon förra sommaren började känna sig väldigt trött.

Hon hade jobbat väldigt mycket med Utöya-katastrofen och nu var Ann-Britt helt slut och magen hade svällt till en riktig ballongmage. Till slut gick hon till Vårdcentralen i Nykvarn och nu var sänkan riktigt hög och blodvärdet uruselt. Läkaren ordnade remiss på en koloskopi i december för att undersöka tjocktarmen och i januari gjordes en likadan, nu konstaterades att där fanns en ”plopp”, en tumör.

Så mycket smärta

Ann-Britt hamnade på Karolinska och datortomografin visade att det hade spridit sig, det fanns metastaser runt om i magen. I april blev det operation och allt togs bort plus 1,2 decimeter av tunntarmen. "Läkarna var nöjda med ingreppet men tyvärr har jag fått brottas med en hel del smärta och förbrukar alldeles för mycket morfin".

Boven var nålen som användes vid ryggmärgsbedövningen, den gick inte att få ut. Det lyckades först på fjärde försöket och då efter flera veckor.

"Min lycka är att läkarna hittade cancern så tidigt, det gör mig väldigt hoppfull. Det svåraste under den här tiden var när jag skulle berätta för barnen. Vi väntade avsiktligt med Johan som bor i USA, vi åkte över när han tog examen och dessutom vann ett hockeyslutspel. Först efteråt berättade vi för honom för att inte störa och det gick bra".

Ann-Britt bjöd verkligen på sig själv när hon öppet och ärligt beskrev sina upplevelser, det var helt enkelt gripande att se och höra henne.

Panelen överens – viktigt att prata om sjukdomen

Nu fick Ann-Britt sällskap på scenen av resten av samtalspanelen, ungefär som Skavlan enligt Per. Det var Zosja från Kråksjömåla utanför Tingsryd, den härliga kvinnan som drabbats av cancer i ena bröstet, men som är så tacksam för att bägge opererades bort. Det var Gunder från Alvesta som miste sin kära Anita i maj i år efter en lång tids sjukdom, samma cancertyp som Ann-Britt. Men Anitas upptäcktes alldeles för sent. Det var Göran, chefen för Onkologen, som skulle representera proffsen men som överraskade med att berätta att han själv drabbats av testikelcancer för några år sedan. Det var vår ordförande Bengt, vars fru också drabbats av bröstcancer för några år sedan.

Alla var rörande överens om hur viktigt det var att prata om cancern med familj, vänner och arbetskamrater. Zosja jobbade som mellanstadielärare och berättade för sina klasser. En dag ringde prästen till henne och berättade att hans lille pojk kommit hem från skolan och sagt till honom; ”Pappa ring till Zosja, jag tror hon behöver prata med en präst”.

Gör något trevligt istället

En helt enig panel betonade också vikten av att skingra dysterheten genom att fokusera på något roligt istället. Det mörka får inte ta överhanden. Gunder berättade om hur han började renovera dotterns hus. Zosja satt under körsbärsträdet och planerade två husrenoveringar, Ann-Britt lägger tid på barnens hockey som är hennes stora intresse. Och Göran hade sin fågelskådning som terapi.

Flera intygade också att de blivit lite mer noga med att ta tillvara även små saker i livet. Ann-Britt och Zosja kunden numera ligga en hel dag i sängen och njuta av en god bok. Gunder gick så långt att han påstår att han blivit en bättre människa av det han gått igenom. Till och med ödmjukare i trafiken men då protesterade Ann-Britt, ”det håller inte i Stockholm”.

Bengt höll med om att de små sakerna ofta är väldigt betydelsefulla. Ta en sån sak som när vi i Cancerstiftelsen åker runt i Ljungby och Växjö inför julen och delar ut fruktkorgar på avdelningar där cancersjuka får tillbringa helgen. Den värme vi möter då är underbar.

Fler kommer att leva längre med sin cancer

Per frågade Göran om han hade ett kul jobb. "Det är fel ord att använda, snarare spännande och intressant. Idag är det ju fler som drabbas men också betydligt fler som vi kan bota. Den största utvecklingen tror jag att vi kommer att se inom området bromsmediciner, alltså att fler cancersjuka kan leva längre tack vare nya mediciner. Ungefär som det som hänt på Aids-sidan".

Mest skratt och applåder fick Zosja med sina härliga historier. I Ryd bestämde sig några cancerdrabbade kvinnor att ordna en bröstcancergala. Som ett inslag skulle de göra en almanacka med drabbade på bilderna. Zosja ställde givetvis upp men det blev ju lite problem eftersom bägge brösten var borta. Men hon lät en slöjdlärare såga ut en form och sen kontaktad hon en bagare, jo, du läste rätt, som bakade en "hängpattetårta” som fungerade bra på bilden. Och som sen barnen kastade sig över och slukade.

En skolavslutning att minnas tack vare Zosja

Men inte nog med det, när det drog ihop sig mot skolavslutning i kyrkan hade Zosja tappat allt håret. Då kom hon överens om en hemlighet med barnen, ingen fick säga något därhemma eller till någon annan. Nästa dag tog hon med sig tuschpennor i olika färger till skolan. Och barnen fick till sin stora förtjusning måla nya fina skruvlockar på hennes huvud. Barnen höll tyst och förtjusningen var stor i kyrkan när fröken Zosja gjorde entré till barnens och föräldrarnas jubel.

Nästa dag upptäckte Zosja ett litet problem, hon hade tagit vattenfasta tuschpennor, det gick inte att tvätta bort....

Det här var en alldeles speciell kväll på Garvaren i Ljungby, det tror jag alla närvande håller med mig om.

Per Brolléus, kvällens programledare, gav oss inledningsvis en tankeställare om vilka som drabbas av cancer.

Göran Carlstedt avslöjar att även han drabbats, testikelcancer, för några år sedan. Han kan båda sidor av saken.

Zosja rev ner mängder av skratt under kvällen med sina dråpliga men tänkvärda historier.

En kort paus med lite vimmel och hälsosam frukt.

I våras miste han sin Anita, Gunder kunde förmedla sina känslor både från sjukdomstiden och tomheten efteråt.

Panelen hade så mycket erfarenhet att förmedla. Från vänster, Gunder, Zosja, Ann-Britt, Per, Göran och Bengt.

Bror Erik Ekegren på bas och Bengt Johansson sång och girarr, svarade för en trevlig underhållning kvällen igenom.

Tillbaka till Arkiv 2012